Varje gång ett större rån genomförs, framför allt de mot värdetransporter och värdedepåer, kan jag inte låta bli att fundera över varför vi fortfarande håller på med fysiska pengar.

Kicken för rånarna räcker inte, skulle pengarna inte finnas där skulle mer eller mindre alla rån försvinna kan jag tänka mig. Rånrisken mot butiker och banker skulle minska avsevärt. Alla pengar som läggs på säkerhet skulle kunna investeras på bättre sätt för att öka vinsterna för företagen.

Fysiska pengar ger också möjligheten att fuska. Svarta pengar är nästan alltid fysiska pengar. Alla som har jobbat på krogen eller på ett uteställe, eller i en mindre butik eller inom taxinäringen vet hur mycket svarta pengar som aldrig redovisas som är i omlopp. Butiker och restauranger som inte tar kort har jag alltid en sämre inställning till, både för att de försvårar för mig som kund och för att de gör det enklare att göra svarta affärer, även om de inte gör det.

I mina ögon är det solklart att färre fysiska mynt och sedlar i omlopp skulle minska brottsligheten, både våldsbrott som rån och ekonomisk brottslighet som skattebrott.

Vi har också omfattande kostnader knutna till fysiska pengar. Kontanthanteringen för butiker och affärer kostar pengar, bankerna hantering av kontanter kostar pengar. Till detta kommer även tillverkningen av pengar. Riskbanken rapporterade nyligen att svenskarna har runt 3,6 miljarder kronor liggandes i småpengar hemma. Att vi samlar på oss mynt i burkar och lådor hemma innebär att Riksbanken tvingas prägla nya mynt för att kontantsamhället ska fungera. Detta innebär en tillverkningskostnad men även att metallråvaror går åt, i Sveriges fall används till största delen kopparnickelmynt. Vill man hårddra det innebär pengatillverkning inte speciellt miljövänligt eller långsiktigt tänk.

Därför blir jag inte speciellt imponerad eller glad när jag nås av att Riksbanken under hösten ska presentera nya valörer för den svenska kronan. Både ett nytt mynt, 2-kronan, och en sedel, 200-kronor, är starka kandidater. Det enda jag kan tänka är varför? VARFÖR? Jag har aldrig känt något speciellt stort behov av någon av dessa, aldrig känt att “fasiken nu skulle jag ha en tvåkrona och en tvåhundrasedel för att betala min nota på 202 kronor för det är förbaskat jobbigt med två enkronor och två hundralappar” (självklart skulle jag betala med kort så händelsen är helt hypotetisk).

För att folk ska se och känna skillnad på pengarna skulle jag bli mycket förvånad om dessa mynt och sedlar skulle ha samma format som några befintliga sedlar eller mynt. Utan att ha några belägg för det kan jag bara tänka mig vad det innebär att anpassa alla automater där kontanter ska användas för två nya valörer.

Det har gjorts försöka att digitalisera även våra småpengar, cash-kortet kommer säkert många i håg. Försöket var inte allt för framgångsrikt, i mina ögon mycket därför att få handlare och butiker valde att hantera korten. Men i dag finns nya möjligheter till mikrobetalningar genom våra mobiltelefoner, som är ett utmärkt komplement till kredit- och betalkort. Med internetbank och telefonbank är det inte heller några problem att snabbt och smärtfritt göra överföringar mellan privata konton de gånger det behövs.

Jag förstår helt enkelt inte varför vi fortfarande har så mycket kontanter runt omkring oss. Kan någon förklara för mig?