Under den här tiden har jag fått jobba med otroligt trevliga och duktiga medarbetare. Jag tror inte att jag kommer att komma till någon ny arbetsplats där man får skratta så mycket åt så mycket sjuka kommentarer som på Dagens Media. Arbetsmässigt började jag som heltidsarbetande reporter och skrev frå början en hel del om digitala medier. Sista året har jag redaktörat hela vårt innehåll runt digitala medier. Jag har skrivit mindre och mindre för papperstidningen och koncentrerat mig mer på webben, både som skrivande journalist men också med utveckling. Jag har fått vara med och skissa fram en ny sajt, lansera en ny sajt och svära över en ny sajt som inte fungerar som jag vill. Precis som det ska vara med andra ord.

Att få jobba ett antal år på Dagens Media i dessa tider med inriktning mot vad digitaliseringen innebär för våra medier och företagen som använder medier för att kommunicera sina budskap har i sig också varit otroligt roligt. Jag har fått ha Facebook och Twitter som arbetsredskap. Jag har fått läsa bloggar och blogga på arbetstid. När sociala medier och webben i stort har exploderat som kommunikationskanal och alla har snackat om det överallt har det känts speciellt att ha det som en stor del av jobbet. Men det är någonstans här som min frustration också har växt till sig. I mitt jobb har jag skrivit om hur digitaliseringen, webben, mobilen och allt som hör till påverkar människors och företags kommunikation, men jag har aldrig fått jobba med allt det här på riktigt. Det har aldrig varit hands on utan jag har bara fått återge hur andra jobbar med webben.

Det här hoppas jag ändra på framöver. Mina gamla lärare på JMK kommer inte kunna se mig i ögonen längre men min nästa arbetsplats blir på en marknadsavdelning. Jag kommer under höstan ta plats i teamet som jobbar med Com Hems kommunikation i digitala medier. Jag tar ett steg bort från journalistiken på en tidningsredaktion men kommer fortfarande ha titeln redaktör. Jag kommer fortsätta att skriva i stor utsträckning men på ett annat sätt. Kanske kommer den där kvällskursen i copy på Forsbergs väl till hands nu…

Jag kommer fortsätta att jobba med media och marknadsföring men ur ett annat perspektiv. Jag tar steget från en produkt som har ett stort problem i att affärsmodellerna inte håller längre. (Nu syftar jag inte på Dagens Media som levererat svarta siffror under hela min tid på tidningen, utan på tidningar och nyhetsprodukter i stort) till en produkt som inte går att få gratis eller piratkopiera, infrastrukturen i form av tv och bredband. Men jag är glad att komma till en verksamhet som är i nära kommunikation med den förra och jag kommer med stor nyfikenhet fortsätta följa medieutvecklingen. Jag kommer att fortsätta läsa Dagens Media, både på pappret och på webben, men nu istället som marknadsförare och inte som medarbetare.

Den stora fördelen med att jobba som journalist är att man träffar oerhört många intressanta personer. Det är få förunnat att ha som jobb att ställa, ibland jobbiga eller dumma, frågor till andra och nästan kunna kräva ett svar tillbaka. Jag har träffat oerhört många trevliga, tillmötesgående och intressanta människor under de här åren. Jag har fått grotta ner mig i ett område som många andra fascineras av. Jag har träffat de flesta höjdare i mediabranschen, jag har fått dricka gratischampagne mer än en gång. Jag kommer fortsätta hänga på mingel och branschtillställningar och jag kommer fortsätta använda sociala medier för att ta del av alla andra smarta tanka och idéer om hur kommunikation egentligen ska gå till.  Jag hoppas fortsätta ha en bra och givande kontakt med många av de som jag lärt känna under den här tiden. Jag tänker helt enkelt fortsätta att vara en del av ankdammen så gott det går.

Modebloggar har nästan blivit något av ett skällsord. Det har också blivit ett samlingsord för unga människors livsstilsbloggande, även om det inte alltid är mode som är prioritet ett. Modebloggarna, om jag får kalla dem det för enkelhetens skull, är i majoritet i den svenska bloggosfären (i övriga Norden är fenomentet modebloggar inte i närheten av lika stort som i Sverige har flera mediebyråkonsulter som jobbar på nordisk basis påpekat för mig) och de är i många fall de som får stå som representanter för hela bloggosfären. Vilket givetvis är felaktigt och skapar en inte helt rättvis bild av vad bloggar är och kan vara.

Innehållet i många modebloggar och livsstilsbloggar skrivna av unga tjejer (killarna lysar fortfarande med sin frånvaro) har inget värde för mig, jag ingår helt enkelt inte i målgruppen, men med tanke på den trafik många visar upp så har de ett värde för andra.

Trots detta går det givetivs att ha en avståndstagande åsikt om innehållet i bloggarna, till exempel så är nivån på videoinläggen som Deeped länkar in skrämmande låg. Personerna i fråga ger inget direkt klipskt uttryck. Framför allt inte om man studerar dem i en ofta elitistiska mediakontext som många mediabloggare gärna gör. Men jag skulle vilja säga att nivån på inläggen inte har någonting att göra med vilket kön personerna i fråga har eller att innehållet presenteras i en form som kallas blogg. Jag skulle istället vilja säga att mycket, nära allt, ligger i åldern. Mycket mode/livsstilsbloggar skrivs att personer som är en bra bit under 20 år, många är inte ens myndiga.

Många som kritiserar dagens unga bloggare var nog inte ens själva i närheten av att producera något för en större massa när de var i 15-årsåldern. Tänker jag tillbaka på vad jag gjorde i den åldren så producerade jag men det var nästan uteslutande “skräp”. Jag gjorde skoltidningar med Clipart-bilder, stavfel och urtråkiga pubertala skämt. Jag spelade in videofilmer utan syfte eller handling på fullstora VHS-kassetter. Det funkade då till den målgruppen det var tänkt, men det fanns säkerligen en och annan vuxen som undrade vad fan ungdomarna sysslade med när de la timme efter timme på att kartlägga vem som hånglade med vem på högstadieskolan för att sedan trycka det i en “tidning”.

Jag är tillräckligt ung för att ha haft privilegiet att mer eller mindre växa upp med datorer närvarande i skolan och hemmet under hela min skoltid. Däremot är jag för gammal för at ha växt upp med internet. Det är jag avundsjuk på att dagens ungdomar gör. De 15 åringar som idag producerar dagliga inlägg om vad de har på sig kan webben och internet oerhört mycket bättre än vad jag kunde innan jag var 20.

Det går att skratta åt mycket som produceras på nätet i dag men jag är oerhört glad att det produceras, att allt och alla uppmuntras att ta till sig tekniken, vad de än använder den till inom lagens ramar. Vänta några år så är dagens outfit utbytt mot makroekonomiska analyser av den indiska ekonomin. Eller något liknande.

Nu ska jag göra ett seriöst försöka att samla detta, säkerligen tillsammans med en och annan bild. Samtidigt är ju förhoppningen att få upp den här domänen på Google igen, en obefintlig uppdateringsfrekvens har tragiskt nog gjort att den just nu ligger på 14:e plats. Det duger inte.