Efter ett par år utan någon kameraångest slog den till i början av sommaren igen. Anledningen av att jag knappt fotat en bild privat i år. Givetvis går det skylla all denna ickefotografering på att jag inte har rätt teknik i väskorna.

Jag vet inte om det blivit bättre men sedan en månad tillbaka är en av kamerorna utbytt. En Ricoh GR Digital II Har blivit en Panasonic LX3. Båda två är vad som populärt brukar kallas proffs- eller entusiastpocketkameror. Ricohen har en fast 28/2.8 som har riktigt bra optiska egenskaper. Kameran är liten och smidig och har alla tänkbara manuella inställningar. Men den är aningen seg och brusar sönder redan på iso 400. Sedan kändes en fast 28:a begränsande trots att jag nästan bara kör fast på systemkameran numera.

Istället blev det således en Panasonic LX3. Samma manuella inställningsmöjligheter som Ricohn men med 24-60/2.0-2,8 framför sensorn istället. Fyra millimeter mer vidvinkel är guld och det är nästan uteslutande här jag befinner mig men i en del lägen är det oerhört skönt att kameran kan smyga upp till 60 mm också.

I övrigt ligger byggkvaliteten något efter Ricohn, även om Panasonicen också är välbyggd. Programratten på den senare flyttar sig alltid ur läge om kameran förvarats i fickan vilket är irriterande. Bildkvaliteten är bättre än Ricohn. Bättre och fylligare färger (med både inställda på normal färghantering/mättnad), bruset är lägre och ljusstyrka på objektivet gör att jag hittills inte så ofta har behövt vandra uppåt på iso-skalan. När iso och buset drar i väg uppåt är det dock en bra idé att gå över till svartvitt direkt i kameran. Mycket fina bilder med filmiskt brus/korn! Klart bättre än Ricohn! Bilder finns i mitt album från Berlin eller Örebro med omnejd. Alla bilder i dessa två album är tagna med LX3:an.

Bra automatiska vitblansering och en autofokus som ligger mycket bra till för att vara en kompaktkamera. Den är tillräckligt liten för att gå ner i kavajfickan (Utan tillbehör det vill säga. Jag fick med en extern sökare samt en filteradapter för 46 mm filter till kameran, båda grejerna har jag avyttrat. Med grejerna på försvinner smidigheten helt.). Kameran är dock för stor för att “alltid” kunna följa med. Det är dock mer eller mindre alla kameror på marknaden så här är man fortfarande förpassad till den fortfarande alltid lika genomusla mobilkameran…

Jag kan inte annat än att rekommendera kameran till de som vill ha något mer än bara möjlighet att titta och trycka. Ljusstyrkan tror jag inte någon annan kompaktkamera på markanden slår.

Bytet känns helt rätt men kameraångesten finns fortfarande kvar. Frågan är om min Canon 5D ska få stryka på foten för en Olympus Pen EP-1 (eller liknande från Panasonic, kanske GF1:an om den nu är på riktigt, som verkar vara en LX3 i systemutförande mer eller mindre). Det jag vill åt är smidigheten i 4/3-systemet men jag vet fortfarande inte hur mycket i bildkvalitet jag måste göra avkall på för att byta.

Jag har kört Canon sedan EOS 10D dök upp på marknaden. Jag plockade ut min första i september 2003 och var under ett par år tämligen ensam i bekantskapskretsen med en digital systemkamera. Sedan dess har det blivit en till EOS 10D, en EOS 1D markI, en EOS 1D markII och en EOS 5D. I optikväg har jag hunnut avverka Canon 28-135/3.5-5.6 IS, Sigma 24-70/2.8, Sigma 70-200/2,8, Canon 50/1,8, Canon 16-35/2.8L, Sigma 14/2.8, Canon 70-200/2.8L IS, Canon 35/2, Canon 24-70/2.8, Sigma 20/1.8 och Canon 50/1.4. Jag tror inte jag har glömt något och numera är det “bara” de tre sista som finns kvar i kameraväskan. Nu är frågan om de tillsammans med kameran och allt lull-lull ska bort till förmån för något annat. Anledningen är att jag knappt använder grejerna. Kameran och optiken tar underbara bilder men grejerna är för stora för att jag ska orka bära med mig grejerna speciellt ofta. Med undantag av lite tjaffsbilder här hemma och en del jobbgrejer har jag använt kamera en gång i år. Det är fan inte okej! En snygg liten Pen hägrar runt hörnet, jag är dock inte säker ännu om det kommer bli för stora avkall på kvaliteten. När man lever till tämligen smärtfritt liv utan någom större ångest eller problem så är det bra att man enkelt kan skapa egna grejer att ligga sömnlös över på nätterna…

Det här känns nästan som gamla tider, då jag vek en större del av min vardag åt kameror genom att både fotografera och testa kameror för M3. Har för mig att det var en bit över hundra kameror jag betade mig igenom under de där åren. Onekligen lite sugen igen. Var var i alla fall enklare att bestämma sig då man kunde ha varenda kamera hemma för test i någon vecka innan man bestämde sig!